söndag 20 mars 2016

♥ Casper ♥

Efter stor vånda tog jag till slut det oerhört jobbiga beslutet... Casper har fått somna in... Det var svårt in i det sista, han var ännu så med, han hade matlust och verkade så klar i huvudet, men kroppen sa ifrån, och jag kunde inte se honom gå ner sig mer... 
Han skulle snart ha fyllt 17 år! 1999 föddes min andra birmakull; Casper, Conrad och Cajsa. Casper flyttade hem till min mamma som nyligen blivit änka. Han var nog en stor tröst för henne, ett sällskap som gjorde ensamheten lite mindre ensam. 11 år senare blev mamma sjuk och jag lovade att ta hand om honom.
Han flyttade hem till oss och acklimatiserade sig ganska fort Ja, den första tiden gick han ju ofta till dörren och jamade, ville hem till sin matte. Vi tröstade varandra och så har det fortsatt. Han har varit en stor tröst för mig, han har på något sätt gjort att min mamma känts närvarande... kanske låter konstigt men så har det varit.
Och vilket sällskap han har varit! Alltid med, på plats i kökssoffan när vi åt, eller i mitt knä i tevesoffan.

När hans bror Douglas ännu levde var de som ler och långhalm, ofta satt de bara bredvid varandra, eller så låg de i mitt knä bägge två! Efter att Douglas gick bort förra sommaren var det åter dags för Casper att ge mig tröst... Och jag har fasat för den här dagen länge...

Mina fina killar, som jag varit så stolt över... Nu vilar han och Dogge bredvid varandra... Och här hemma är det tomt, mycket tomt...

11 kommentarer:

  1. Åhhh! varma kramar från mig. Pia

    SvaraRadera
  2. Åh, så tråkigt att läsa... Förstår saknaden; 17 år är väldigt lång tid.
    Kram till dig! <3

    /Anna-Karin

    SvaraRadera
  3. Många, många kramar till dig i din sorg efter en underbar katt som varit i din närhet under så många år. Jag som inte ens har träffat Casper blir ledsen, han verkar ha varit en så underbar katt, social, kelen och "med" i er familj. Jag tycker att du fattade rätt beslut. Det är till djurens bästa, inte vårt, vi ska se när de blir gamla.
    Stor kram!
    Kristina

    SvaraRadera
  4. Det är stor sorg att mista en så fin vän. De fina minnena smärtar också. Kramar om.

    SvaraRadera
  5. Stor kram till dig. Så sorgligt att mista sin fina vän. Du får tänka på alla fina minnen.
    Varm kram Maria

    SvaraRadera
  6. Så ledsamt men ändå så skönt för er alla. När det är dags är det så fint att låta dem somna in. Men ändå... sorgligt och hjärteont! Men vi får vara tacksamma och komma ihåg allt de älskade djuren gett oss under åren. Hoppas verkligen att Myzan snart vill ha bebisar!

    Kramar till dig!
    Eva-Mari

    SvaraRadera
  7. Så sorgligt men den dagen kommer till slut när man har djur...jobbigt.
    Härliga bilder av dina sötnosar!
    Hoppas du får en fin måndag och härlig påskvecka trots allt.
    Kram från Titti

    SvaraRadera
  8. Åh, de är så fina båda två! Jag förstår din sorg så väl.
    Vår Tarzan är 16 år och nu börjar det bli lite ålderstecken som visar sig, men än hänger han med ett tag till tror jag.
    Starkt att ta såna beslut som du gjort, men man måste ju alltid tänka på sin älsklings bästa även om det är svårt.
    Varma kramar, Ann

    SvaraRadera
  9. Så sorgligt att Casper har fått sluta sina dagar! Förstår att det var ett mycket tungt beslut, men precis som du skriver - man måste ju tänka på djurets bästa. Fast det är oerhört ledsamt och tungt!!
    Men du har väl Myzan kvar som tröst!?
    TRÖSTKRAM
    Susie

    SvaraRadera
  10. Det låter inte alls konstigt att du tycker din mamma var närvarande med Casper.
    Så kan det visst kännas.
    Verkligen fina katter du haft och har.
    Sorgligt men så är livet och jag ger dig stryrke kramar.
    Sköt om dig vännen/ Eva

    SvaraRadera
  11. Åååååå, nej, dom besluten, när man känner att man tvingas sätta sig över livet är så fruktansvärda.....vi har varit där och nu när jag är vingklippt har jag sorterat lite bilder från livet och när jag ser våra två katter och två hundar som inte finns med mera, ja, jag får magknip, hjärtat snörper ihop fast det var så länge sedan.....man saknar dom så, det gör så ont, dom små liven. Och så ska man försöka vara förnuftig och tänka att dom får det bättre.......går lätt att säga, men sen är det stopp......Mitt kusinbarn som är vet sa tidigare alltid till kattägarna att deras lilla katt skulle få komma till en jättesnäll tant i katthimlen och där fick dom grädde och glass hela dagarna, men det hjälper ju inte.....Kramar, kramar!

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad att du tar dig tid för en kommentar eller en hälsning! Tack!

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...