tisdag 18 december 2012

hundar igen

Fick en fråga häromdan, om jag inte tyckte det var jobbigt att se unghundarna flytta... Tja, faktiskt tycker jag inte att det är så svårt. Känner att jag skulle vilja förklara mig lite:


Lovis som valp - söt!

Först av allt - jag gillar hundar. Men jag älskar katter. Det är väl ingen underdrift att säga att jag är kattmänniska. Katterna för mig är familjemedlemmar som jag inte skulle kunna sälja. Hundarna är makens intresse och han har väl inte helt samma syn på husdjur som jag. Han håller på med avel och vill avla fram riktigt bra jakthundar och lägger ner enormt mycket tid på att hitta rätt blodslinjer och rätt individer för parningen. Då går det inte att spara hundar som efter en tid, säg 1-2 år visar att de inte riktigt håller måttet. Hundgården skulle då bli för "full" vilket inte är bra för hundarna, ingen skulle hinna med dem på det sätt de kräver om vi har för många. Det kan vara bra jakthundar för det, men för avel kanske de inte håller. Busan till exempel gick och fick 1:a pris i unghundsklass innan hon såldes nu, så hon blir nog en bra jakthund.

Sen är settern en rätt livlig ras. Glad om man säger så. Ivrig. Otroligt snälla men lätt stirriga ibland. Jag brukar säga att jag gillar settrar som är under 8 veckor eller över 2 år, när de har sansat sig lite och man kan ha dem i möblerade rum...Men där emellan är de lite väl "jobbiga"... Det där med fostran överlåter jag åt maken (sa jag att jag var kattmänniska förresten?).
Lovis 9 månader - söt men vild!

Men som sagt, valpar är ljuvliga och när vi har valpar då är jag med! Och visst, en del har man ju fattat extra tycke för så visst är det lite sorgligt när de åker, men jag vet ju hur de blir framöver...(se ovan).

Oj, det var långt om detta med hundarna. Nu får vi snart ta in en kattbild som kompensation...=)

5 kommentarer:

  1. Det där låter som mig....fast jag är precis tvärtom! Jag gillar katter - och har haft två egna - men jag ÄLSKAR hundar och dom kan jag bara inte vara utan!!
    Men det är klart att ibland när man träffar en liten kattunge eller ser en bild på en stackare som inte har något hem, då skulle man ju gärna vilja skaffa sig en katt också. Men med landsvägen precis utanför så skulle jag inte få en lugn stund. Jag skulle oroa mig hela tiden, så det blir ingen katt. Absolut inte!

    SvaraRadera
  2. Förstår dej helt och fullt! Visst är det roligt och gulligt med valpar, men oj, så glad man är att bli av med dom... även om det svider i hjärtat och man hoppas att man valt rätt hem. Isa fick sex valpar varav vi behöll Siri och resten flyttade till trevliga familjer som vi, efter 8 år, fortfarande har kontakt med.
    Jag är också kattmänniska i hjärtat men eftersom det inte går att kombinera borderterrier och katt (om inte katten fanns först) så nöjer jag mej med mina gullepluttehundar...

    Kram i julbrådskeveckan!
    Eva-Mari

    SvaraRadera
  3. Kan man vara både och? Jag älskar hundar och katter. Äger två katter eller rättare sagt är personal åt två katter. Men min dröm är att få bli hundägare. Så jag är nog både och, inte ambvalent utan jag älskar båd djuren lika:-)

    Kram på er.

    Syrran

    SvaraRadera
  4. Jag är absolut kattmänniska men tycker om hundar särkilt dotterns hund Kuling som jag numera är dagmatte åt,men själv skulle jag aldrig skaffa hund
    förstår dej verkligen,att det kan bli lite för mycket av det goda med huset fullt av valpar,men store tid vad söta alla valpar är man förstår ju att alla faller för dom
    ha det så bra
    maggan

    SvaraRadera
  5. Förstår dig precis! Det är jobbigare med valpar än man kan ana, fullt ös hela tiden och ständig passning! Hur söta de än är så är det rätt skönt när de flyttar till sitt nya hem./Kram Titti

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad att du tar dig tid för en kommentar eller en hälsning! Tack!